I Allmogebåtars samling

Albin O-21 med Solexförgasare och SEM magnettändning. Tvåcylindrig fyrtakts bensinmotor på 12 hk. Cylindervolym 0,88 L med en slaglängd på 92 mm och en cylinderdiameter på 78 mm.

Albinmotorns historia

Den första motorn ”förstlingen” konstruerades av Erik Larsson 1906. Det var en tvåtakts bensinmotor på 4 hk. Den kom inte i produktion utan man föredrog istället att starta produktion av tändkulemotorer som drevs på fotogen år 1908. År 1910 började man tillverka 4-takts bensinmotorer på Albin Larssons verkstad. Kunderna var i första hand fiskare som i många fall använde utter vid fiske i Vänern. Motorn kunde även drivas på fotogen men måste startas på bensin Förgasaren var en Scheblerimitation med en förvärmningsanordning för fotogendrift i form av en stor järnblåsa. Den var utformad som en värmeväxlare där avgaserna värmde upp insugsluften så att fotogenet lättare kunde förgasas.

Från 1918 så utrustades de största motorerna C-4 på 25 hk och den lite större D4 på 40 hk med startmotor och generator, om kunden så önskade. Efter första världskriget upphörde tillverkningen av tändkulemotorn.

Från 1923 så tillverkades fem motortyper F-4 på 25 hk, G-4 på 40 hk. AL serien med en, två och fyra cylindrar på 5, 10 och 20 hk. Dessa motorer var av sidventilkonstruktion med ventiler som inte var justerbara. Ventilspelet justerades med hjälp av filning av ventilskaftet. På AL motorn var det möjligt att ändra kompressionen för att passa det bränsle som tillgängligt: bensin, fotogen eller sprit. Den lätta AL-2 på 140 kg tillverkades fram till 1965 med modifieringar 1938 och 1950.

Man standardiserade tillverkningen hos Albin Larssons Gjuteri  och Mekaniska Verkstad på 20-talet. Till sin hjälp hade man Johanssons måttsats. som användes som grund för alla mått på Albin-motorn.

O-serien som kom ut 1928 var fyrtaktsmotorer med sidventiler. Med en cylinderdiameter på 78 mm och en slaglängd på 92 mm. Toppvarv var 1500 v/min. O-seriens motorer var i en encylindrig version på 4 hk, tvåcylindrig på 8 hk och en fyrcylindrig på 16 hk. De utrustades antingen med en Nife eller en Solex 26 MVD.

1930 kom E-serien i två versioner E-4 med fyra cylindrar, sidventil och 30 hk. E-6 med 6 cylindrar och 50 hk. Båda med en cylinderdiameter på 93 mm och en slaglängd på 118 mm. Motorvarvet var 1500 v/min.

A-4 och A-6 kom 1940. De var högvarviga motorer med 3000 v/min, en slaglängd på 93 mm och en cylinderdiameter på 95,25 mm.

1948 kom den första direktinsprutade dieseln i Sverige G-41 från Albin. Bensinmotorerna blev året efter moderniserade med ny SEM-magnetändning och frilägesspärr. Renslucka på motorblocket för att lätt kunna rensa kylkanalerna. 1955 fick motorerna en ny förgasare Solex 26 VN som tålde att lutas utan att droppa bränsle. 1965 införde termostatreglerat kylsystem. Magnettändningen ersattes med batteritändning 1968.

Dieselmotorn AD-2 lanserades 1964. Den var på 15 hk vid 2200 v/min. Cylinderdiameter 90 mm och slaglängd 82 mm. Den tillverkades fram till 1974 med modifieringar i form av högre varvtal 2400 v/min och fler hästkrafter 22 hk. Man monterade även en växelströmsgenerator på motorn som nu döpts till AD-21.

Albin Marin tillverkade den sista motorn 1979. Det var en O-11.